Harald Naumanns basketresa

Haralds mamma Sara Naumann är ett välbekant ansikte i föreningen och var givetvis ansvarig för att Harald började spela i Täby Basket. Hon var i allra högsta grad även involverad när Harald, 12 år gammal, började hjälpa till på lillasyster Toves träningar. - Rätt tidigt så blev coachning väldigt intressant för mig, jag trivdes i rollen från första början, minns Harald.

När Harald gått ut gymnasiet, utan speciella planer och med den egna spelarkarriären på hyllan, fick han frågan av dåvarande sportchef Kjell Karlgren om han inte kunde tänka sig att jobba för Täby Basket. - Jag var på rätt plats vid rätt tillfälle och fick dessutom möjligheten, så jag svarade givetvis ja återberättar Harald och fortsätter - Det var egentligen inget mål i sig jag hade att bli tränare till yrket, men jag trivdes och det ledde till att jag så småningom valde att börja plugga på Tränarprogrammet på GIH samtidigt som jag parallellt tränade lag i föreningen.

Det ena ledde till det andra. Harald fick bl.a. frågan att träna regionslaget och tackade ja. Han involverades även i projektet att starta upp Vallentuna Basket och lade grunden för den nya föreningens träningsverksamhet. Efter nästan sex år som anställd i Täby Basket kom erbjudandet om en roll som chefstränare i Kungsholmen Basket som han accepterade. Säsongen därefter knackade Fryshuset Basket på dörren - En kompis avslutade en tjänst i föreningen och föreslog mig som hans efterträdare och jag fick uppdraget. Nu är jag inne på mitt fjärde år i Fryshuset och trivs väldigt bra.

- Det är superkul att jobba med basket, det är ibland svårt att ens föreställa sig att göra något annat då intresset är så stort, säger Harald och tipsar yngre som eventuellt tänker på en karriär som tränare - Först och främst måste man tycka det är kul, så man brinner för arbetet. Då är man också beredd att jobba hårt för att vidareutvecklas. För det andra betonar Harald vikten av att bygga goda relationer till människor i basketcommunityn vare sig det handlar om spelare, andra tränare eller domare - Om du ger ett gott intryck och behandlar människor väl så ökar chansen att du blir aktuell för olika positioner. Sen så är ju inte basketcommunityn i Sverige särskilt stor, så det blir roligare om du trivs med de människor du möter och jobbar med dagligen.

Ledarskapet en tränare utvecklar är därför avgörande för Harald. - De mellanmänskliga relationerna och hur jag bemöter andra människor är inget jag kompromissar med. Mitt bemötande måste kännas lika rimligt och konsekvent i min roll som tränare som i vilket annat sammanhang som helst utanför basketen. Haralds personliga utveckling genom åren handlar framför allt om att det blivit allt mindre viktigt att stå i centrum som tränare, prata mycket och visa upp sin egna kompetens. - Det är spelarna som ska stå i centrum, för det är deras utveckling det handlar om, påpekar Harald och lyfter vikten av att vara flexibel, ödmjuk och öppen för olika perspektiv - Jag har med åren blivit mindre extrem i många frågor. Det finns helt enkelt inte "ett rätt sätt" att göra saker på. - "Det beror på" skulle jag nog säga om det mesta nu, säger Harald och ler.

Harald, om du får ta upp tre punkter som du anser är viktiga för svensk baskets välbefinnande och vidareutveckling, vilka skulle det vara?

• Den mest centrala delen är fler ledare med idrottslig och medmänsklig kompetens. Spelarna förtjänar en god baskettutbildning och en sund och god basketmiljö, och ledarna är nyckeln till detta.
• Goda tävlingsmiljöer för fler spelare. Vi behöver värdesätta alla inom basketen och ge dem samma nivå av seriositet och proffsighet. Det innebär fler kvalitativa och roliga basketmiljöer oavsett kategori, nivå och målgrupp så fler får en positiv basketupplevelse. Det genererar fler utvecklingsmiljöer som attraherar, behåller och utvecklar fler spelare.
• Våga tänka nytt och ifrågasätta gamla normer. Hur ska elit, bredd och ungdomsidrott bedrivas på bästa sätt? Hur ska en bra tränare vara? Hur kan våra seriesystem gynna allas utveckling? Finns det andra sätt att spela matcher? Hur bör barn och ungdomar tävla? Och mycket mer!

Tack Harald för din insats, vi ses i hallarna!