Patrik Setzman minns särskilt ett av flera SM-guld
Patrik, vad jobbar du med och sysslar med på fritiden när du inte står på ett basketgolv?
- Jag jobbar på Scan Sverige AB sedan snart 12 år tillbaka, det senaste året har jag en ny roll där jag jobbar med inköp av djur. Ett stort intresse på fritiden är att tillsammans med min son Gustav följa Hammarby fotboll. Vi har säsongskort sedan många år och reser även på en hel del bortamatcher.
Hur började du med just basket?
- Jag började som 10-åring i Motala, där jag följde med min bror Erik till en träning. Han blev inte lika långvarig, men jag blev kvar och sedan började även min syster Anna.
Vi vill gärna veta mer om din karriär som spelare och ledare, berätta!
- Efter ungdomsåren i Motala så blev det division 2 spel, innan jag flyttade till Linköping för elitserien 1984, Sedan flyttade jag vidare till Täby för spel i elitserien åren 1986-1990. Elitsatsningen avslutades med tre säsonger i Södertälje. Det blev ett SM silver och cupguld med Täby och två SM Guld med Södertälje. Jag fick även prova på seniorlandslaget 8 gånger. Efter det blev det Täby, Bollstanäs och Näsbydal/Täby Lantchips innan den aktiva karriären avslutades för ett antal år sedan.Som ledare började det redan i Motala med några år som ungdomsledare, sedan tränade jag mina barn Elin född 97 och Gustav född 00 i Täby under ett antal år. Parallellt med åren som ungdomsledare i Täby, var jag även med i styrelsen och engagerad i olika utskott. Om jag minns rätt så var det jag och Johan Paulin som startade Friday Nights i Byängshallen. Sen fem år tillbaka är jag en i ledarteamet för Täby Wildcats - vårt underbara parabasketlag!
Vilket är ditt finaste basketminne?
- Det är oerhört svårt att välja bara ett minne. Jag skulle nog säga när min dotter Elin vann SM Guld med Luleå 2016. Inramningen med en fullsatt arena och underbar stämning slår mina egna matcher.
Vilket är ditt tråkigaste basketminne?
- Det är ett gammalt minne från min ungdom. Jag var med i Motala Baskets herrlag i division 2. Vi skulle spela bortamatch mot Teleborg från Växjö med en viss Glenn Berry, som var den tidens superstar i Svensk Basket och min och jämnåriga kompis Calles stora idol. Vår coach valde att åka till matchen med enbart 7-8 spelare och jag och Calle, 16 år gamla, fick tyvärr stanna hemma.
Har du några tips och trix till framtida basketledare?
- Det viktigaste tycker jag är att vara engagerad i sporten och spelarna, se alla, prata med alla och jobba med alla. Ha tålamod, fokusera på utveckling och prestation, mer än kortsiktigt resultat. Jag har många exempel på spelare som du inte kunnat tro skulle bli riktigt bra som blivit det, eller tvärtom. Tillsammans tycker jag vi ska njuta av och utveckla världens bästa sport BASKETBOLL.
Stort tack för din insats Patrik och lycka till framåt!
Kul-Kamratskap-Kämpa-Kvalité
